Min konvertitberättelse

Posted by Ellika Selfjord on

Jag är svensk och har konverterat till Islam för 11 år sedan.

Som konvertit får man ofta frågan "Hur kommer det sig att du blev muslim?". Muslimer blir oftast jätteglada när de hör om en konvertit och blir väldigt nyfikna. Andra som funderar på Islam, och andra som inte ens kan föreställa sig det, blir också nyfikna på vad som fick en att ta steget.

Jag tänker inte berätta min konvertithistoria, för jag ser det inte som en historia att berätta. Det var en process. Det var ingen enskild sak som fick mig övertygad. Jag har ingen fantastisk resa att berätta om. Ärligt talat minns jag inte alla tankar och händelser som pågick då, för mer än 10 år sedan. Och det finns också saker som jag inte vill berätta om för andra. 

Men om jag ska förklara det på något sätt så minns jag att jag var i en period i livet då jag var sökande. Jag har alltid varit en funderande typ av person, gillar att vända och vrida på tankar. Jag minns att jag hade kommit en bit i mitt kunskapssökande om religioner men inte riktigt visste vad jag skulle göra och att jag bad till Gud - "vägled mig". Och jag minns att det landade en övertygelse och en närvaro av Gud i hjärtat. 

Många som jag möter tror eller frågar om det var p.g.a. min man som jag konverterade. Jag mötte min man ca 2 år innan. Och jag hade nog haft svårt att få veta något om Islam utan honom. Så är det när man lever i Sverige, växer upp i ett homogent samhälle där majoriteten är ateister och det aldrig talas om Gud ens skulle kunna existera eller ej. Men min sista bit fram till konverteringen var via internet, hemsidor och en kvinna som konverterat och då skrev en blogg och som tålmodigt svarade på mina frågor. Jag sökte och jag frågade. Min man visste inte att jag funderade över Islam på det sättet och var inte ens med i moskén när jag konverterade. Jag lät honom inte. Jag ville att det skulle vara min grej.

Sedan dess har det varit en resa och är ständigt en själslig resa.

"Vad fick dig att börja med slöja?" (nästan lika vanlig fråga)

Den frågan har jag ett svar på. Jag hade slöja när jag gick till moskén, det ska alla ha, även icke-muslimer, av respekt. Jag visste att slöjan är obligatorisk för en muslim. Jag tog på mig slöjan när jag gick till moskén men sedan när jag gick ut så tog jag av mig den. Men kände då att - varför? Jag tar av mig den för att folk inte ska stirra eller tycka illa om det. Sen bestämde jag mig för att jag bryr mig inte om vad främlingar tycker om vad jag har på mig och kan inte leva mitt liv efter det så då bestämde jag mig för att ha den på hela tiden ute.

Om du har fler frågor får du gärna ställa dem - men jag kan inte lova att jag kan svara på dem. ;)

 

 وَكَذَلِكَ أَنزَلْنَاهُ آيَاتٍ بَيِّنَاتٍ وَأَنَّ اللَّهَ يَهْدِي مَن يُرِيدُ
[22:16] Med uppenbarelsen av denna [Skrift] har Vi sänt [er] klara budskap - Gud vägleder genom dem den Han vill. 

 


Dela detta inlägg



← Äldre inlägg Nyare inlägg →


0 kommentarer

Skriv en kommentar

Vänligen observera att kommentarer kontrolleras innan de publiceras